Om man är stor måste man vara snäll…

Härom kvällen var vi och såg premiären av filmen Bikes vs Cars i en park. Det var en jättefin kväll och en delad upplevelse med familjer, kompisgäng och alla som cyklade för att ge el till filmskärmen. Känslan efteråt när vi cyklade mot bargatan 6th Steet och nya möten var extrem närvaro och en medvetenhet om att vi har ett allvarligt problem att tackla i stadsplaneringen. Ett dödligt problem. Köpenhamn lyftes upp som mönsterexempel till skillnad rån São Paolo där en cyklist dör i trafiken var sjunde timme.

Precis som saker och ting verkar falla sig naturligt här på SXSW (ett annat exempel är att den talare vi helst av allt ville prata mer med dyker upp på ett cocktailparty bara några timmar senare, och det är inte direkt få människor på plats i Austin…)sitter jag nästa dag i ett rum där panelen består av Michel Rojkind, Rojkind ArquitectosMimi Ziegler och Leslie Wolke  som diskuterar ”New civic engagement”. De ger flera exempel på hur kreatörer tillsammans med företag och politiken kan skapa ett mer inbjudande samhälle. Och då snackar vi mötesplatser i form av en gräsmatta som tidigare var en parkeringsplats. Inte svårare än så. Att skapa miniparker av parkeringsplatser, parklets, är redan ett fenomen som började som en guerilla-rörelse. Men nu formaliserats på flera platser som ett verktyg för medborgare att utveckla sin stad. Kanske ska politiken fokusera på att skapa andra initiativ istället för att formalisera en gräsrotsrörelse, men hur som helst skapar det en mer attraktiv stad.

Bild via archdaily.com, (c) Jaime Navarro

Bild via archdaily.com, (c) Jaime Navarro

Rojkind visar också hur de skapat ett varuhus med ytor i den tre meter djupa fasaden som kan användas till vad som helst: musikuppträdanden, tillfälliga kontor, produktlanseringar – you name it. Det tragiska är att ytan har ännu inte används. Jag tänker att det är här vi som kommunikatörer kan bidra också. Hjälpa dem att tänka på hur de kan nyttja det rumsliga bättre, att bjuda in fler discipliner i processerna och sakta men säkert hjälpa dem bli en uppriktig och generös del av samhället de verkar i. Vi pratar ofta om att vi gillar människor som bjuder på sig själva. Ett varumärke som bjuder på sig själv blir minst lika älskat. Att få människors fysiska engagemang med ytor som du som företag bidragit till att skapa ger effekt långt bortom likes. Och det är nog mitt starkaste intryck från SXSW om jag ska försöka hitta en röd tråd. För att möta alla komplexa utmaningar vi står inför nu så måste vi jobba tillsammans – över olika fält, över olika företag. Och om vi alla tar lite mer ansvar som människor för vad vi ger tillbaka så kommer vi kunna skapa ett bättre samhälle och betydligt roligare tillvaro.

Sluta tänka så mycket på ”the next big thing” och fokusera på att vara ärlig och generös. Då kommer hela content-strategin naturligt och vi är tillbaka till kärnan i storytelling: människor som tar sig tid att sitta ner och lyssna på dig för att de vill. Lägerelden får vi klara oss utan.