Mer från Austin SXSW 2014: ”Content is like the Wild West at the moment”

If-content-is-king-1

Content & Distribution är en annan stor kategori på SXSW i Austin. Och som kommunikationsstrateg och copywriter håller jag självklart ögonen på sessions i ämnet. Som den här superintressanta föreläsningen:

If Content is King, Who is Sheriff?

Bara titeln gör ju att man måste gå och lyssna. Och panelen började med att konstatera att ”Content is like the Wild West at the moment.” Diskussionen leddes av Robert Hernandez, webjournalist och professor på USC Annenberg School of Communication där Mike Schmidt, Multimedia Director på National Geographic, Kristina Eastham, Digital Strategist på Digitaria Interactive och Gail Marie, Editor på McKinney medverkade.

Panelen diskuterade olika typer av innehåll och hur gränserna mellan producent och konsument suddas ut: i vår transparenta tidsålder är vi alla med och bidrar med innehåll – texter, bilder och filmer. Men hur håller man som läsare koll på vad som är stulet, lånat, curerat eller syndikerat innehåll? Bland annat diskuterades flera olika sätt att hantera upphovsrättsfrågan, exempelvis Creative Commons, som har några år på nacken, där man själv kan bestämma nivån på upphovsrätten och hur andra får dela och sprida innehållet. Ett annat exempel är Getty Images, som helt nyligt släppt i stort sett alla sina bilder för fri användning i ickekommersiella sammanhang. Hur bilderna delas och sprids kan följas via en inbäddad kod, som även inkluderar fotobyline och annan viktig info om bilden. Grundtanken är att det ska vara enkelt att dela och att bred spridning nästan alltid är bra. Däremot var panelen rörande överens om att det är ett stort problem att de flesta tror och förväntar sig att ALLT på nätet är gratis.

Nya affärsmodeller finansierar journalistik

Och där gick diskussionen över i den heta frågan om hur man kan ta betalt för journalistiskt innehåll, med bibehållen etik och trovärdighet. Mike Schmidt på National Geographic berättade att Shell avlönar två journalister på deras redaktion. Modigt tycker jag, av både Shell och National Geographic. Och helt rätt att vara fullständigt öppen med detta. Syftet från Shells sida är att sprida kännedom om den viktiga energifrågan. Mike beskrev avtalet: att Shell inte har någon rätt att placera eller styra de artiklar som skrivs. I tidningen och på webben finns Shell exponerad som en tydlig sponsor, i anslutning till artiklar.

New York Times arbetar också med sponsrat innehåll, så kallad native advertising, med bland annat Dell. Ett grepp som blivit ifrågasatt och hett omdebatterat. I tidningen/på webben exponeras företagsloggan, väl synlig, i anslutning till det aktuella innehållet.

Frågan om etik och oberoende är självklart superviktig. Men här tänker jag att vi läsare är med på noterna i den nya tiden och kan bedöma innehåll beroende på kontext och avsändare. Detta är ett område som kommer utvecklas massor framöver. Redan finns många företag, både i Sverige och runt om i världen, som jobbar strategiskt med egna ”redaktioner” för att sprida redaktionell reklam, så kallad content marketing. Red Bull är ett smått utopiskt exempel som vi inspirerats av i flera år och många andra företag sneglar på deras modell och följer efter.

Den transparenta tidsåldern ställer krav

SÅ: vad kommer att hända i Sverige? När kommer vi att få se liknande lösningar i svensk media? Och vad kommer att hända här i Norrbotten? Nya affärsmodeller för att ta betalt för nyheter och journalistik är ju som bekant en het fråga. Man kan konstatera att ingen i världen tycks ha hittat den optimala lösningen. Men helt klart är att det runt om i världen redan finns modiga försök med nya, kreativa affärsmodeller. So, stay tuned…